Vackert Liv.

Älskade Saknade Blogg.
Känns som att Du dött.
Är du kvar??
 Orden finns inte längre.
Vet inte vad jag vill förmedla.
Eller hur. Vet inte vad jag vill. Vart jag ska.
O ibland ens vem jag är. Förvirrande Tid. O Fort går det.
 Längst in i mig Vilar jag i Trygghet. Tillit. Det blir Bättre. Det är Bättre. Det bara ÄR. Precis så som Det Är. Men bara Nu..
Idag kom Lusten förbi en Sväng.. Lusten att Omfamna Orden igen o ta en Sväng om här o säga Hej. Jag har inte glömt dig, min Älskade lilla blogg.
Bellas Bekännelser.. i sökandet efter Gud.. Jaa, jag söker.. Men Allt känns Sagt.. eller kanske inte..Kanske behöver ändra form... men tills jag vet så jag får hänga kvar lite.. då o då.. När Andan faller på... Det får va så.. Det Är ok..
Idag hittade jag en bit av mig, En Liten bortglömd bit. En bit jag nästan börjat förakta. En bit av mig som kan upplevas som jobbig.. både för andra o för mig.. Min Känslighet.. Har de senaste dagarna försökt Bejaka och OK:eja denna del av mig. Se det som en bra egenskap, ja, kanske till o med en Gåva. O idag Landade det ordentligt i maggropen. Kändes väldigt Gott! Hoppfullt! Ljust! Jag Duger!! Precis så som jag Är!! TjoHoo!! O det finns andra som jag!! Haha.. Tänker inte skriva mer om detta just nu.. men jag återkommer.. När Andan faller på.. Next Time! Tills dess..

                      Va Rädd Om Dig... O Din Känslighet ;)

                                 Kärlek Kärlek Kärlek!!!

Ps. När allt kommer omkring.. så där i slutet av ett kapitel eller två.. Då är Livet Satans Vackert iaf.. Tack för att jag får vara med!! <3