Funderar på en sak. Nånting som fastnat. Fått tag i en gammal gammal känsla oxå. En känsla av Sorg. Sorgen jag bar som liten över att människor Är elaka mot varann. Hur människor, omedvetet eller medvetet vill skada, förlöjliga och trycka ner varann. Vad Är detta för Värld? Vart har jag Kommit??
Som barn hade jag så otroligt svårt att förstå detta. Ofta jag grät, mamma o pappa frågade "Va är det" "Jag vet inte" blev alltid mitt svar. Hade inte orden. Vad var det som gjorde så Ont i min kropp. Vad var det jag bar på. Vad var det för tankar o känslor som flöt genom min kropp. Tillslut snyftade jag fram "Allt"....
Idag, några år senare, kan jag sätta ord på en del ;D
Till en viss del lärde jag mig oxå det spelet. För en stund var jag med på planen och försökte mig på att spela. Trivdes inte i skiten, geggigt, halt, bollrädd och alla knuffar.. Nää, jag sitter hellre här på bänken och observerar... Det får bli min roll, just Nu.
Frågan dök upp igen...Igår... Varför? Denna delen i människan.. som inte vill väl... egot... mitt ord just nu på den delen.. Eller Bella... Den Delen som tror sig vara så bra o fullständig, som gärna rättfärdigar sina handlingar genom att säga kloka ord till sig själv. Rättfärdigar det faktum att jag precis fått ett litet flickebarn att gråta.
Varför är det så svårt för vissa att Uppmuntra, Stötta, Ge Omtanke O Kärlek?? Varför Vill man trycka ner någon? Nonchalera, Osynliggöra, Jämföra, Såra... oftast Omedvetet.. Ur Rädslan...
Så många som irrar omkring därute, rädda o fäktar för sitt liv. Låter sin Osäkerhet styra handlingarna och resultatet blir att man går över lik.
Eller... Finns Slugare Egon.. Som Sårar på ett lite finare sätt... så där så det inte Syns..eller märks.. rakt av... sticker lite i sidan bara.. "så kan du gå hem o fundera på vad jag menade med den!".. typ... Fy Tusan! Skapar Förvirring. Förvirring som slutligen lägger sig och Frågan står då klar, Sa Hon så.. för att vara elak.. va motivet att såra?? Eller, Härskarteknikerna... Huuuaaa...
Ni Alla har ju säkert hört nått exempel liknande detta, Hur Vi lär oss att Släcka Liv... Att Liv, Passion.. inte hör hemma på denna spelplanen...
Barnet kommer Hemspringande, Stolt, Lycklig med en Nyskapad sak i handen, Något man Själv gjort, rusar överlycklig in o visar mamma eller pappa. Och dem bryr sig inte.. Hallååå!! Ser du inte vad Fiiiint jag gjort, Glädjen börjar sina... I värsta fall kanske man får ett "Tyst","Stör inte" eller " Vad ska det Där föreställa??? Den hör hemma bland soporna". BOOM! Där Dog den Glädjen, Lusten, Stoltheten.
Eller.. att bli jämförd..men nån som gjort liknande... fast Bättre...Aj aj aj... Det Gör Ont... Jag som var så stolt, Ville ju bara Visa... Inte bara min Skapelse.. Utan min Glädje, Min Passion, Min Lust... Den ville jag ju Dela med Dig... BOOM! Möttes av Missnöje, ilska, osäkerhet, förakt, självhat..
BOOM! Seperation... Själ.. möter Ego... Aj..aj..aj.. Liv.. möter... Död... Andlig Död... Aj.. Aj.. Aj..
Jag Har hittat en annan spelplan.. Som är Ljus, Härlig o Sköööön... Där Ärlighet, Kärlek, Uppmuntran, Bejakande, Bekräftande, Lek, Passion, Liv, Lust och Stöttande är några av Reglerna.
Vill Du vara med?
Jaaa, Koooom!... Kom o Va me!
Vakna Människa! Vakna...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar