Känner mig Lite Låg, med All Rätt i en sån här situation.. Stundtals Värker Hjärtat.. både av Olycklig Kärlek och av Saknad. Stundtals..
Mesta dels så Är jag bara Uppfylld av Kärleken som Flödar fritt runt omkring mig.. I mig.. Helt Nytt! Har aldrig hanterat en Seperation så här.. Känns oxå Spännande.. Gamla beteenden har avlägsnats och Jag gör på Nya Sätt. Kärleksfulla Sätt.. gentemot mig själv. Hämnas med Kärlek ;D
På nått sätt Så Håller jag mig Hel. Jag vet Vem Jag Är. Jag vet hur Bra och God jag är. Jag vet att Jag gjorde det Bästa i relationen. Verkligen! Jag Gav av mig själv, Släppte in, Litade på och Jag Älskade.. Innerligt... Jag Fanns där, Närvarande, Lyssnade o var Villig att Göra än mer om det skulle behövas. Jag Är Stolt över mig Själv! Jag Kan Älska! Och Jag Är Värd att Älskas!
Vilken Resa jag gjort..
Men som sagt.. Stundtals kommer Sorgen.. helt Naturligt.. såklart! Tillåter mig att Känna.. Det Är Ok.. Jag levde ju min Dröm.. Som i en Saga.. Prinsessan hade äntligen fått sin Prins... BOOM!! Så Sprack den Bubblan.. Klart att det gör Ont.. Men Jag Står kvar Här... Hel.. i Kärlek... konstigt?? Haha.. inte så där så det Bubblar.. men i Acceptans... Tillit..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar