Lilla Anna..

... har Vaknat och Vill inte gå o Lägga sig igen. Kan kännas jobbigt och Tufft när det blir så. Hon Är Ledsen, försöker hitta Egna lösningar som att sparka o skrika men Jag hinner Lugna henne innan med en Kärleksfull Hand. Hon Bankar o Slår mig ett Tag.. Vill Inte ha Närhet, Kärlek.. Nää, hon vill Springa sin väg.. Håller om Henne, Tryggt o Varsamt.
Har fått till mig att en Vuxen människa kan aldrig känna sig Övergiven. Så när den Känslan kommer som Vuxen är det Alltid Det Inre Barnet som Känner, gamla Minnen, gammal Smärta, gammal Sorg.
Attans att det Fortfarande kan Kännas så här, Göra Ont... Försöker verkligen se på det med Kärlek och Acceptans men Har ju Bettan i mig som Gärna Dömmer ut Allt. Börjar Slå på mig själv. För att jag blir Rädd och För att jag KÄNNER. Det Tycker hon inte Om. Här ska vi hålla igen o hålla God min tycker Hon och Känslor är till för "dem Svaga"..
Hur som.. Ikväll Känns Livet.. Ikväll Känns mitt Hjärta.. Gamla Sår?? Va vet jag..? Ska Lägga mig o läsa en GoNatt Saga, får se om Vi kan somna av det :)

GoNatt Vackra...