Just Nu Är jag antagligen den Lyckligaste varelsen Ever... Hela Kroppen vibrerar av Kärlek o Hjärtat Är VidÖppet.
Tilliten Håller om mig med Ömma händer och Rädslorna tittar snällt på..
Jaa, för Visst Finns dem där..Rädslorna.. Tillitsbristen... Misstänksamheten, Vaksamheten... men Just Nu ÄR dem Bara Där. Dem påverkar inte... Hörs inte.. Syns knappt... Dem har Slumrat till. Vaggats till sömns av Tilliten... Sover Tryggt o jag Kan Betrakta dem o Se dem för Vad dem Är. Jag kan tom känna Kärlek för dem.. Klappa lite på dem och Viska lite lätt att "det Är ok, Jag tar vid här, Jag klarar mig Nu.... Vi kan vara Trygga... Tack för ert Stöd men Jag tar över Nu... Jag kan visa Vägen"
Och med Omtanke o Kärlek ska jag Hålla dem i Hand o Leda dem.. Leda Dem Hela Vägen Hem igen..
Tack Tack Tack!! TACK!!
Med KÄRLEK... // Anna... med ett Hjärta som bankar Vilt av Kärlek
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar