Just Idag..

.. Känner jag Mig FRI...
Jag Är i Flödet... Min Inre Kärna...
Diamanten ni vet.. i Magtrakten.. Jag har Klar Kontakt med den.. Just NU... Frihet... Kreativitet... Vibrerar... av Lust... SkaparLust...

Händer Verkligen grejer... Sakta men Säkert... Eller.. vad skriver jag.. sakta?? Njaaa... Lagom Tempo ;) Jag hänger med, känner mig Trygg. Gör ju en Del förändringar Nu, på olika plan.. mest Energi- o Känslomässigt...
Så Befriande.. Höjer mitt medvetande... Ser.. Hör... Allt blir så påtagligt..Tankarna... Beteenden... Observerar... Avidentifierar...

Smärtan... Är Inte Jag.. lidandet.. Nää, inte mitt... Lidandet är Tusenårigt.. allt samlat.. Jag kan Om jag Vill.. Hoppa på det tåget igen.. Eller snappa upp Dem Känslorna.. Dem Är där.. Kan Tona in mig på det spåret..  Om jag vill... När jag Vill...

Just Idag.. Väljer jag att Vara Fri från Det... Obunden...
Lätt... Jag ser det... men Låter det vara...

Om jag låter någon Vidröra såren, Om jag låter Nått få dem att blöda.. dem någorlunda läkta .. på min kropp.. kan det hända att jag rycks med o hela "Paketet" vaknar.. Tunga, Tunga väskan... har haft en illusion om att Det Är MIN Smärta... Men nu undrar jag.. HUR kan det vara MIN??? Allt D??? Varför???
Får en tydlig klar bild till mig nu, ska försöka förklara... När min "Smärtkropp" reagerar kommer jag ju i samklang med andra smärtkroppar... Såren Öppnas o gräver jag i dem så finns det alltid Mer o hitta. Det stora Kollektiva geggiga Såret.. skulle man kunna säga... kanske... inte bara "Mitt" paket..  som jag trott o undrat över... nää..
Utan Hela mänsklighetens,  Hela mänsklighetens historia av lidande finns på djupet i dem såren... Det Är DÅ jag Lider... Lidandet Är inte "Mitt"...  har Aldrig varit det... Det Är Vårt.. isåfall... Jag har gråtit mängder.. floder.. Inte bara för mig.. utan för dig med... Jag har gråtit för Mänskligheten..
Undertecknade en del teckningar o tavlor, för ett par år sedan, eller jaa, ganska längesedan.. med "Poets Suffer For U 2" Jaa, o Så va det.. Men Nu, Nu har Jag Lidit Klart!! Dags att Stiga Ur det. Bryta All Karma.. Känns som att Vi gråtit Klart =)
Många tårar har jag fält för Lilla Anna..o kan hända att Hon kommer gråta igen. Hennes sår.. finns... fanns...finns.. Det är inte så att jag försöker smita undan Mitt ansvar här..o skylla på mänskligheten. Nej, det är inte Det jag vill, hehe, Jag jobbar med "Mitt", Tar ansvar för Lilla Anna och även Smärtor jag dragit på mig under Bellas regeringstid.. Mycket börjar kännas Läkt... O Antagligen Kommer mer Visa sig även där..hehe.... Behöver Hela hela  Kroppen,O skador kommer... o skador går... o jag Lär mig..av dem...
men.... Det jag menar är att När jag Är i Smärta.. så får jag se upp lite... Risk för att jag Drar till mig mer... om det är det jag fokuserar på. Om jag Känner in för mycket, Känner av, Går in i djupet o ska Hela Smärtan, mina Sorger.. DÄR finns det MYCKET... Om jag letar efter det.. Så klart att det finns där... Kommer alltid finnas där då.. haha..

Nää, Nu Är det dags att Stiga in i ett annat LustFyllt Flöde.. Välja Kärlek...Fokusera på Kärleken.. Den som Flödar helt Fritt... Idag.. känns det som att jag Väljer det..
Som Att Jag faktiskt Har det Valet..
Men andra dar..oj oj oj.. Då har jag inget val.. Eller??
Fast i det där Eviga Lidandet, Hela mänsklighetens sorger o smärtor, Aj Aj Aj..
Jag Orkar Inte Bära det Längre. Gör det bara inte. Men vad vet jag om morrondagen..?
Känns som att Om jag siktar på att Läka Allt... Jaa, Då har jag o göra.. I Evigheter.. Som sagt.. Smärtan Är Ju inte bara MIN.. Utan Vår.. Tar jag på mig att Fortsätta läka alla Sår.. Som jag Känner av.. Hela min kropp.. den Känslomässiga kroppen.. Jaa, Då Kan Jag Hålla på.. Tills jag Läkt Hela Mänskligheten.. Hihi.. Är det det jag ska göra...?? =)

Det Är väldigt Svårt att "Välja Kärlek", Känna flödet, Vara Kärlek,  dagar då Kroppen inte funkar, Fysiska smärtor, dagar då Ångesten sakta kväver mig, dagar då Bästa Vännen råkat ut för något hemskt, dagar då någon Nära lämnar oss... Det är väl Det som Är Den Mänskliga Upplevelsen...som jag är här för att göra?? Det är väl Det som Är Livet..??? Livet Här o Nu...
Acceptans.. Är ett Ord.. jag gärna Dansar med.. these days! Acceptans är ett Ord... som är svårt... Ja vet.. O Tillit...
Dagar som känns Överjävliga.. Dem kommer... Och Dem går... Det Är nått som Är säkert.. Den Ständiga förändringen.. Vissa dagar behöver man Sörja, det tillhör.. är sunt..till o med..men när Smärtan tar över... o det blir självömkan...Nää...behöver inte bita mig fast vid det o plåga mig själv. Älta. Slåss. Behöver inte... men ibland gör jag det, hamnar där i Såret..o gräver..o gräver... Tar ju för fan Aldrig slut... Kan hålla på hur länge som helst... oftast får jag nog ganska så snart.. kastar upp mig själv till kanten av Det Stora geggiga Såret. Skiftar fokus, byter ut tankarna. Peppar, Släpper taget, Andas, Ber om Tillit  o Mod... Älskade Älskande Gud, Hjälp mig, Rena Mig, Hela mig, Låt mig lappa ihop det här igen... Det jag inte märker.. Är att efter ett par dagar... är kärleken där o nosar mig i nacken... Stegen är Lättare... Luften Är Frisk... Jaa, Kärleken Kommer Igen... Var Så Säker... Håll Ut...Allting Passerar... 

Acceptans tar mig mot Himlen...Himlen på Jorden... Mitt Så kallade Mörker... Min Skugga... Jag har börjat Älska Den... Absolut Inget som jag vill bli av med... Ser den..
Klart o tydligt.. De där bristerna... Karaktärsdefekterna... Demonerna... D där Mänskliga.. ser det.. Tackar... Uppskattar... Älskar... Hos mig.. hos Dig... Hos Oss... Vi ... Jag... Allt... Som Deepak säger... Överallt där det finns Ljus...finns det ju Skugga... Nått sånt... så självklart... Och i den acceptansen... när jag Lägger ner Kampen.. Den där Eviga kampen.. Att Jag Måste Förändras.. Jag Måste Bli Nått annat än Det jag Är, Kampen mot dessa demoner, kriget.. mot mig själv... Hatet.. föraktet.. mot mörkret... Självföraktet... Slutar Slåss.. o Börjar dansa istället...

Svårt att dansa med en gång.. Kan börja med Att SE.. observera.. utan att dömma... Okej..ja, ja "Du" finns där..okej..hej på dej.. Ta lite försiktigt i hand.. lära känna...kanske krama...

Så småningom kanske detta utvecklas till Full acceptans... Kärlek... Dans...

Kärleksdans med dem Så kallade demonerna.. mörkret... Det Är Då jag inser... Släpper taget.. om Det jag tror... I Lågornas sken.. Släpper taget.. Släpper In.. Sveps med..Vi Blir Ett... Vi Är Ett... Samma...Finns egentligen ingen Skillnad... Så småningom när dansen ökar sin takt... Runt runt i Ring, vi svingar oss, ökar takten... Spinner upp tempot, Energin.. Blir en Spiral.. Uppåtgående.. Tillsammans.. Förenas... Smälter ihop... Vi Blir Ett... One... Oneness

Just NU känns det Så Självklart... Valet... Skillnaden... Illusionen... Vad som Är Vad... Vad som Är Ett... Inget.. Allt... Att det Finns Inget Annat..

Egentligen... det Är Bara Kärlek... ALLTET... KÄRLEK


... Lite OnsdagsFlum... Med En Stor Dos Lekfullhet o Glädje // från mig...