GoMorron Världen..

Japp, Det blev lite sent idag... Eller det blev lite Sent.. Numera.. Hehe...UppStigandet.. När jag äntligen får sömn, Så vill Jag sova helt enkelt. Har jätte Svårt att Somna in.
Haft i Många, Många år. Nu tar jag ju inget mot det utan försöker tillämpa Acceptans. Har prövat Alla.. å då menar jag Verkligen Alla Metoder som ska hjälpa mot det. Min slutsats är Att acceptans är Bästa Boten.. Mot.. ja.. Allt..
När det gäller Sömnen så var det många år jag kämpade med den, bråkade, hetsade upp mig, pratade alltid om det, oroade mig, fick ångest.. You Name it. Blev Värre o värre. Ibland gick det veckor utan knappt nån sömn. Då var jag inte kaxig. Alla känslor Utanpå o nerver som utlöste små Ep-anfall, Neuros, Psykos... Har gått sömnskola, fått lära mig att När SömnTåget kommer Då ska jag hoppa på Det, Med Mera.. Med Mera..
Tillslut gav jag upp, söker inga fler tips, kämpar inte längre.. Min Sömn är Fucked, eller min Hjärna..?? Vad vet jag.. Hur som helst, Det är Som Det Är.. Å vips.. blev Det mycket Lättare att sova =) Har perioder då det knasar rejält.. men oftast nu så får jag God sömn.
Nu somnar jag in väldigt sent. Går och lägger mig, skriver dagbok, läser lite, Släcker.. Kommer inte sömnen.. ja, då ligger jag Inte å stressar upp mig med att ligga o vrida o vända mig.. Nää, då går jag upp igen.. Och gör om proceduren, utan att dra igång hjärnan med massa intryck, ingen tv eller datorer. Nersläckt.. Avskalat.. Lugnt.. Kanske tar nått o dricka, Kanske nån lugnande Yogaövning, tappar upp ett bad, Går i Slow Motion.. Andas.. och bara Är.. Lugnt  o Stilla.. Badar.. Läser nått gott... Går upp och går till sängs igen... I de Värsta perioderna har jag Badat.. typ 3-4 ggr..på en natt...
Vet inte om det Är Nervsystemet eller Energier..??..Om kvällarna, när det blir Stilla,  Sprakar.. o knakar.. Surrar.. och Pirrar... Rastlöst.. Energiskt...  Har fått för mig att det blir Värre om jag suttit vid datan mycket på dan.. Elkänslig???

 Acceptans.. Mindfulness... Andning...

Det där med att andas verkar Så Självklart, eller hur!? Men, jag har aldrig andats PÅ RIKTIGT.. Mest Ytligt.. Kippat efter luft, ångesten i bröstet har täppt ihop lungorna och jag Vågade inte bryta mig ur greppet, kunde inte, fick inte ner luften.. trodde jag skulle dö, många gånger... Till slut tog jag tag i det.. Har alltid jämkat mig, Andningen har varit "känslig" för mig, för så var det. I Alla meditationer eller när nån arbetsterapeut ville få mig att andas på ett visst sätt Då fick jag panik. Som Den berömda Fyrkanten. Gud Va jag hatade Den ett tag! Spände mig, Stressade upp mig, och Ångestklumpen växte.. Andas jag Nu så Döör jag!!? Shit! Jag Döör ju om Jag inte Andas nu!! Var Är Andningen, Andas, Då för i helvete!! Kan Inte!!... Kan inte.. Vill inte.. Hela kroppen stretade imot. Tänk vad mycket som måste suttit där.. Sicka blockeringar..

Tillslut så, med mycket Tålamod och Medkänsla med Mig själv.
Började Andas, Medvetet, DjupAndas. En Sån Frihet. Jag Är Fri!! Jag Andas!! Fyllde hela magen med efterlängtat syre. Blev Varm och Go. Hittade mitt Center, min Kärna. Började  Andas genom Den. Leva Genom Den. Kärnan. Tryggheten. Gud... Jaa, brukar säga så, Den dagen jag började DjupAndas då Flyttade Gud in i magen på mig.. Jag blev förankrad.. O Tilliten Växte...
Fick en Jädra Goo Magkänsla med andra ord!! ;D

Sitter här med Kaffet och Lättar mitt hjärta, Tack för det... Väntar på att KärleksTussen ska behaga komma upp så Vi kan gå Ut.. Ut å möta världen... Är tacksam för att Hon är Segare än mig, En riktig liten sjusovare, I dont Mind... Hehe.. Nu när jag skriver kommer hon trippandes, går ut i köket, dricker lite sen trippar hon in mot sängen igen.. Älskade lilla vännen.. Tack för Dig!! Det Är bara Kärlek i Henne....



                     ...Andas in; Kärlek till Dig Själv... Andas Ut; Kärlek till din Omgivning...