Bettan Vs Anna

Bettan Är igång vill jag lova!! För er som kanske inte riktigt fått grepp om vem hon är så kommer här en uppdatering. Jag började iaktta mina tankar och särskilja "dem olika rösterna" i huvudet. Har fått lära mig av Dem som går Före att det kan vara så att man har en "kritisk förälder" inpräntad i huvet. Auktoritären som gärna dömer och kritiserar. Vill inget annat än att trycka ner en i fotsulorna. Jag har lärt mig att urskilja detta och komma henne på spåren och jag har döpt henne till Bettan, efter mitt mellannamn, Elisabeth.
Just nu Är hon på mig om vissa ord jag använt, att "Si och Så kan du ju inte skriva, tänk om folk tycker.." och "Varför skriver du om det.... tänk om..." Hon talar oftast utifrån Skam. Hon vill inte skämmas, tycker att jag borde "bete mig si o så" Ska helst inte sticka ut, vara annorlunda..ja, helst så ska jag väl inte synas Alls. Hon tycker nog att jag kan stanna kvar under täcket dem där dagarna då jag inte vill gå upp...
Men.. Nu Är det Så Bettan, Att Jag Tänker Gå Upp!!
Och.. Jag tänker Ta min plats här på Jorden! Ta min Egna lilla bit av detta cyberspace.. Och Det med All Rätt! För Jag är Anna... Och jag Är här för att Stanna!!
På Väg upp på Stegen mot scenen, Jag står inte längre där, där nere i hörnan, bakom det långa röda draperiet, Jaa, Just D, Där! Såg ni Mig?! Där jag stod förut. Ensam och bara beundrade alla som stod där uppe och Glänste, Dem som Vågade..Ta för sig av livets Goda och publikens Jubel.. Åå, Vad Härligt det Såg ut.. Dem Såg så Levande och Fria ut.. Visst Jag har gjort många tappra försök, Uppe på Scenen, Tagit på mig Ståldräkten och försökt hålla god min.. men nää.. Antingen så föll Dräkten  isär.. Eller så Fega jag Ur... och någongång har jag Trillat av och slagit mig Riktigt Ordentligt..
Men Nu e jag på Väg! Uppåt! Framåt! Med Ny Kraft, Yes, En Helt NY Kraft... Kraften av att Jag inte Är Ensam Längre.. Och.. En hel Verktygslåda som skramlar likt en OrientSjal runt Höften, Massa Nya Verktyg för att Kunna Hålla mig kvar där Uppe.. Visst Jag kommer säkert Ramla och Slå mig, kanske både en och två gånger, Eller fega ur o gömma mig en stund! Visst! Fine! I Dont Mind =) Men Aldrig, Aldrig...tänker jag stå Där nere i Hörnan igen och Inte Våga Va.. Knappt Våga Andas.. Näää, Den Tiden Är Förbi :)
Sååå.. Med något nerviga ben är jag på nått trappsteg upp... Ser scenen klarare.. Skådespelet Är i full gång. Spelas så Perfekt av maskerade LivsNjutare. Ser en o annan som tagit av sig masken. En av dem ligger mitt på scenen och Vältrar sig i nått som ser ut som ett förspel med sig Själv. En annan sitter djupt försjunken i meditation. Tittar mot bakre delen av scenen, där finns ett glatt gäng som slängt av sig hela dräkterna och dansar runt nakna hållandes varandras händer. Jag känner en Otrolig Frid när jag står här och Observerar.. Men Jag har Tittat klart Nu. Dags att Ge mig ut på Scenen o Vara med. Leka. Skratta. Jaa, Varför inte Klä av mig naken jag me!? Ta nån i hand o svinga oss runt o ut mot Publikjublet... Precis! Varför inte Sikta Högt när jag ändå Är på Väg?! Hehe.. Snart Så.. Ett Steg i Taget...

                                                                                                           ...Med Kärlek...